Ekologisk hudvård & fotosession

0713
Uppe okristligt tidigt idag. Ska fotas. Min kropp, mitt ansikte till eder tjänst, å stora klädföretag! Har dietat och gymmat med en duracellkanins frenesi i fyra veckor. Rumpan är liten. Magen fri från fett. Är nöjd när jag ser mig i spegeln. Faktiskt. Det är inte ofta. Men jag ser ju, hälsosam ut nu typ. Har fått instruktioner om att vara blek, nästan anemisk. Trodde heroin chic var totalute. Men. Så klart blir aldrig det extremminimalistiska ute. Inte så länge världen lider av konsumtionsöverflöd. Inte så länge halva världen äter ihjäl sig. Inte så länge vi konsumerar sönder miljön, tömmer haven. Då är ett ideal som ser ut som svält och död förstås djävligt erotiskt.

0750
Fattas bara att de ska sminka mig i svart och askgrönt också. Markera sorgen liksom. Vi får se. Smörjer med en sval hand Neroli ekologisk hudvård. Inga Parabener, inget smuts. Två glas latte. En skiva vitt tomt bröd. Två cigg. Fy vilken klyscha man är. Västerlandet lilla bambino. Ett rådjur som gett upp. Skjut mig, slakta mig. Jag är desillusionerad. Beslutar mig för stövlarna från Prada, kappan från MIU MIU. Glömmer solbrillorna. Fan också, det är ju mitt i december!

08.30
På västtrafiks nya vagn ner mot centrum. Skitigt, äckligt. Trängs. Lider. Ut och in flödar de rynkiga och fula. Fruktansvärt. Får kväljningar av lukterna. Svett, dålig munhygien, otvättat hår. Successiv panik stegras stegvis. Kan inte hjälpa det, men jag tänker onda tankar om alla människor som inte lägger möda på sin kropp. 

På sätet mitt emot mig sitter två bruttor. Båda en uppenbarelse av rättvisetänkande och kultig grönavågenestetik. I sin andefattiga dialog försöker de komma fram till vad som är snyggt. Sådär rent allmänt. De har ingen aning. De är estetiska mongon. Höjdpunkten nås när var när den ena av dem klämmer till med floskeln att ”skönhet nog ändå kommer inifrån typ”. Jag får verkligen bita mig i tungan.  

10.20
Smink, kläder, röra. Ljussättning till förbannelse. Inget verkar bli som någon vill att det ska bli. Fotografen ett asshole. Sur och fet. Verkar lida av alla konstnärligt komplex som går att pådyvla en stackars vilsen manlig själ som inte fick nuppa tillräckligt mycket i tonåren. Tycker inte om honom alls. En sopa. Det vill säga en medelmåtta. Han behandlar oss som skyltdockor.

12.30
En ljusramp trillar ner, pang bom, bara ett par meter ifrån mig. Ska jag dö idag? Kaosfotosession från helvetet. Varför gör jag det här? Jag har testat mitt IQ. Jag har potential. Men jag väljer att vara mitt utseende. Det är skönt. Jag går den väg andra vill. Det är lätt. Motståndslöst. Som att frenetiskt tugga barnmat, rädd för att sätta i halsen.

14.30
Nu är det klart. Gick fint till slut. Fett fint, som tonåringen i mej vill uttrycka det. En av de manliga modellerna vill bjuda mej på middag. Två år äldre. Ser ut som en logotype för Paradise Hotell. Har säkert krossat flera flickors små aningslösa hjärtan. Jag vill inte förolämpa honom. Men han är så totalt ointressant i min ögon. Jag skäms lite för att jag tycker det. För att jag inte kan se honom.

16.00
Går den obligatoriska rundan på NK. Hittar en kjol från Karen Millen. Överväger ett par pumps från Yves, men jag orkar inte. Blir plötsligt grymt trött. Stegar slött Kungsgatan fram, upp mot Avenyn, går som en robot in på Kicks och unnar mig lyxen av hudvård från en ekologisk serie jag älskar, ekologisk hudvård känns liksom så rent på nåt sätt.

21.30
The Knife. Hearbeats. Live på Youtube.
Dansar lite till den. Andreas ringer. Vill jag ses? Nej, jag är trött. Vid din sida. Kent. Spotify. Kent är bra ibland - den här stycket är fantastiskt. "Somna in min älskling, vänd din andra kind mot slaget, sätt ditt liv på spel för min skull, nu". Bestämmer mig för att tycka bättre om mej själv. Imorgon ska jag börja med det.

23.30
Sug efter det vita giftet. Det har med att jag vill dansa att göra. Panikångest nära. Döden är det. Som säger: hej. Du vet om jag finns va? Att jag går vid din sida? Att den bara är en fråga om tid. Det enda som biter är hånskratt. Men jag orkar inte nu. Tar en treo komp. Tar nästan mobilen och ringer det ödesdigra samtalet.